Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belägringen av »Lancashires drottning»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ting hände förr än klockan nio; då sågo vi de båda ita-
lienarna lämna fartyget och ro längs sin triangelsida
mot stranden. Charley såg så likgiltig ut som möj-
ligt, men innan de hunnit f j ärdedelen av vägen, viskade
han till mig:
»Fyrtiofem mil i timmen . . . ingenting kan rädda
dem ... vi ha dem fast!»
De båda männen rodde långsamt tills de nästan
voro i jämnhöjd med väderkvarnen. I det ögonblic-
ket brukade vi alltid hoppa i vår laxbåt och sätta till
segel, och de båda karlarna, som tydligen väntat sig
detta, sågo helt överraskade ut, då vi ej visade något
tecken därtill.
Då de voro alldeles i nivå med väderkvarnen och
hade lika nära till stranden som till skeppet och voro
närmare stranden än vi någonsin förr låtit dem komma,
blevo de misstänksamma. Vi följde dem i kikaren
och sågo dem stå i båten och försöka ta reda på vad
vi hade för oss. Även den spionerande fiskaren, som
satt bredvid oss på bryggan, föreföll förvånad. Han
kunde inte förstå vår overksamhet. Männen i båten
rodde närmare stranden, men reste sig åter och under-
sökte den med blicken, som om de trott att vi lågo
gömda där. Men en karl kom ut på stranden och vif-
tade åt dem med en näsduk för att upplysa att det
inte var någon fara. Det lugnade dem. De kastade
sig över årorna för att riktigt sätta fart i båten. Ännu
väntade Charley. Icke förr än de tillryggalagt tre
fjärdedelar av avståndet från I/ancashiredrottningen.
så att de knappt hade mer än en kvarts mil till kusten,
slog Charley mig på axeln och ropade:
»Vi ha dem! Vi ha dem!»
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
