Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gula näsduken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag haft att utkämpa med honom förra gången han
arresterades.
Hans besättning hängde sig surmulet i fallen oeh
det besynnerliga, latinriggade och varmt brunfärgade
seglet sköt upp i luften. Vi hade medvind, och då
Gula näsduken släckte på skotet, rusade jonken framåt
och fånglinan blev slak. Hur fort Renen än seglade,
var dock jonken snabbare, och för att undvika en
sammanstötning, seglade jag litet mera bidevind.
Men jonken hade ändå starkare fart, och om ett par
minuter låg jag på sidan om Renen i lovart. Fångli-
nan hade nu stramat till i rät vinkel mot de båda
båtarna, och belägenheten var löjlig.
»Kast loss!» ropade jag.
Charley tvekade.
»Det är all right», fortfor jag. »Ingenting kan hända.
Vi komma in i ån med det här slaget, och sedan föl-
jer ni mig ju i hack och häl ända till San Rafael.»
Charley kastade alltså loss, och Gula näsduken
skickade nu av sitt folk för ut för att hala in fånglinan.
I det tilltagande mörkret kunde jag nätt och jämnt
urskilja mynningen av San Rafael-ån, och då vi seg-
lade in där, såg jag knappt stränderna. Renen var
drygt fem minuter efter, och den blev allt mera efter
medan vi seglade uppför den smala, slingrande ån.
Med Charley bakom oss tycktes jag inte ha mycket
att frukta av mina fem fångar, men mörkret hindrade
mig att ha skarp utkik på dem, så att jag flyttade min
revolver från byxfickan till sidofickan i min kavaj,
där jag lättare kunde komma åt den.
Gula näsduken var den ende jag var rädd för och
att han visste det och begagnade sig därav, det visade
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
