- Project Runeberg -  Fiskepatrullens berättelser /
112

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gula näsduken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ten. Tänk 0111 det var Gula näsduken? Årtullarnas
gnissel blev tydligare. Jag hukade mig ner i sanden
och lyssnade spänt. Båten, som antagligen var en
liten jolle att döma av de täta årslagen stannade i
gyttjan omkring femtio yards uppe på stranden.
Jag hörde en skrällande hackhosta, och mitt hjärta
stod stilla. Det var Gula näsduken. För att inte bli
berövad sin hämnd av sina mera försiktiga kamrater
hade han smugit sig bort från byn och kommit till-
baka ensam.

Jag tänkte mig hastigt för. Jag var obeväpnad och
hjälplös på en liten holme, och en gul vilde som jag
hade skäl att vara rädd för sökte efter mig. Vilket
ställe som helst var säkrare än holmen, och jag styrde
instinktlikt kosan till vattnet eller rättare sagt till dyn.
Då han började pulsa i land genom gyttjan, pulsade
jag ut i den, samma väg som kineserna hade gått då
de buro mig i land och återvände till jonken.

Gula näsduken, som trodde att jag låg säkert bunden,
iakttog ingen försiktighet, utan gjorde en ganska
bullersam landstigning. Detta hjälpte mig, ty tack
vare detta buller och medan j ag sj älv gick så tyst till-
väga som möjligt, hade jag lyckats avlägsna mig
femtio fot då han kom i land. Jag lade mig ner i dyn.
Den var kall och fuktig och kom mig att frysa, men jag
ville inte stå raklång och utsätta mig för risken att bli
upptäckt av hans skarpa ögon.

Han styrde kurs till det ställe på stranden, där jag
hade blivit nedlagd, och jag erfor en flyktig känsla av
saknad över att inte kunna få bevittna hans förvåning
då han inte fann mig. Men det var en högst kortvarig
känsla, ty jag hackade tänderna av köld.

112

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:06:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiskepatru/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free