Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stadnade hon alltid menlös vid dörren,
liksom om hon icke ville göra någon affair af de
på hyllorne redan uppställda grannlåterna, och
när någon af de äldre sade: ”efter slutad helj
handlar väl denna rika flicka här många
granna saker,” var hennes svar, med halföppen
mun och nedslagna ögon: ”hvartill skulle jag,
en Lappflicka, behöfva sådan grannlåt.”
Sjelfva marknadsdagen såg man likväl Cadja,
liksom mången annan ung Lappflicka, behöfva
stödja sig på sin kärastes armar, som sjelf var
likaså fotfallen som den han ledde.
Emellanåt gick man i köpmans stugan, fyllde sin
flaska, försedde sig med brunt socker, lakrits
m. m., satte sig på snövallen och drack samt
bjöd sin älskade dricka. Dit samlades unga
och gamla, flaskan gick kring laget och inom
kort var den tom. Nu tog den andra fram
sitt brännvin, medan den tredje var hos
Köpmannen och fyllde sin kagge eller tennflaska,
och så fortsattes utan afbrott. De
alfvarsamma och mulna Enareboerne kastade med
ledsnad och förakt, i det de skynsamt
förbigingo, sina blickar på detta i deras tycke
förargeliga uppträde. Vanliga följden var
att, när man öfvergaf stället, någon blef
liggande på platsen, då det blef Enarebons lott
att forsla den vanmäktiga till sin koja. Så snart
skymningen inföll ledsagades flickorna
vanligtvis af någon gammal gumma, helst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
