Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
krypa in i ena örat ock hundratals myggor och getingar borra in sina sngsnablar och gaddar i hans skinn,
var de kunde komma åt en naken fläck — — —
Då ljöd ett sjungande klart skall uppe i bärget
— det var två röster som skälde och gnälde, det
var drefvet som närmade sig utför branten i ilande
fart.
Karl-Herman rusade upp, gnuggade sig i ögonen
och såg sig omkring. Himlen var klar, inte ett moln
däruppe i höjden, bara blånande blått och strålande
solsken. Dimman var skingrad, granarna stodo bjärtgröna, löfträd och buskar glänste våta och brinnande
gyllenröda, och ur detta gullskimmer nalkades drefvet
med en alt starkare klang af blanka trumpeter och
smattrande mässingsmusik.
Han tyckte sig höra tunga vingslag af en bortflygande fågel och ett prassel i riset af någon som
sprang sin väg med långa skutt. Han hörde en röst
inom sig, aldrig döda mer! sade den; men han hann
ej tänka en redig tanke, förrän drefvet var framme
och haren skymtade på stigen helt nära kolbottnen.
Inte döda! ropade någon inom honom — meu en
annan, utom honom tyckte han, tog tag i hans arm,
rock upp bössan till hans aksel, siktade och tryckte
af åt honom. Haren tumlade öfver ända, men vart
ej liggande; frambenen voro afskjutna, men på bak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
