Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trastlåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
vida öfver jorden som klara starka toner och som
fria lefvande sånger.
Han kvittrade först några enstaka lågmälda takter
för att pröfva rösten och göra strupen klar. Så klämde
han till med ett par klangfulla rop och en smattrande
fanfar — spel opp, spel opp, tjurititu, tjurititu—tjurititu!
Han satt och lyddes till hur tonerna sväfvade
bort öfver sjön. Men då inträffade något egendomligt;
när de hunnit ända bort till Mässan, bärget på andra
sidan sjön, förtonade de icke där ntan kommo till
baka — spel opp, spel oppl svarade det klart oeli
tydligt, och tjurititu tjurititu 1 kom det klangfullt som
från ett jägarhorn.
Taltrasten lyssnade och funderade. Jaså, han hade
fått en medtäflare till trakten; och en farlig medtäflare tycktes det, det var nästan lika stark ocli
fyllig klang i den där andra stämman som i hans
egen. Men vi ska väl höra efter vad han duger
tili, tänkte han och stämde upp sin fanfar på nytt,
nu än klarare och kraftigare — spel opp spel opp,
tjurititu ti tu!
Och den andre svarade, och äfven nu kommo hans
egna ord tillbaka med aldeles samma klang och melodi.
Ilan undrade och undrade. Vad var det där för
en klåpare som bara sade efter och inte hade några
egna melodier att svara med? Den saken borde man
ta reda på, tänkte han och ropade: vem är du,
var är dd ifrån, vem är du, vem är du?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
