Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En pristäflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Nu återstodo endast några få täflande. Det var
en orrtupp; en ovig och tungrodd en, flykten var ej
hans starka sida, han skulle ha nöjt sig med att
sitta i en grantopp och spela, ty det kunde han.
Men kråkorna funno honom vara en ypperlig flygare,
hans spel hade de ej öra för.
Det var vidare en kattuggla, som vågat sig fram
mitt på ljusa dan för en gångs skull för att skryta
med sin mjuka, ljudlösa flykt. En sparfhök kom
också singlande, och en tornfalk satt högt öfver kullen
med viftande långsmala vingar och stjärten utbredd
som en solfjäder.
Ingen af dem låtsades kråkorna om. Men det
vart en annan låt när slutligen en af deras egna
åter uppträdde.
Det var en medelålders hona. Icke flög hon
bättre äller ens annorlunda än sina släktingar; tvärt
om, hon håfvade med vingarna i presis samma säfliga,
enformiga takt, hon höll stjärten aldeles lika stelt
och rakt, och följde troget den räta fåra som de
föregående kråkorna plöjt genom luften tätt öfver
trädtopparna.
Icke hade häller hennes kraks någon annan klang
äller tankegång än de andras. Det var bara ändå
kärfvare och fräckare och egenkärare.
Men icke förty, äller kanske just därför, hälsades
hon af hela kråkhopen med ett starkt skrål af be
undran och hyllning, när hon vände åter från sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
