Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
något välsmakande i skafferiet aller gräfva efter sorkar
i rågåkern. Men hon stod tyst och såg själssjuk oek
lidande ut.
Då gick han in i köket och kom ut igen i vild
karriär, med en kattunge dinglande mellan käkarna
och förföljd af en äldre rödspräcklig katta med gnist
rande gröna ögon och svansen i vädret. Han lade
rofvet för sin älskades fötter och stod intresserad och
glatt förhoppningsfull och afvaktade resultatet.
Det inskränkte sig till att kattan fräsande högg
tag i sin telning och bar in honom igen. Tjinona
stod oberörd och kall, utan att ens vinka med yttersta
svansspetsen.
Då kände Tjohej sig smittad af sin kärestasmörka tungsinne och började förtvifla. Han ville
emellertid göra än ett försök; det var ju hans plikt
att trösta och stödja, och han närmade sig henne
och lade milt och smeksamt sin vita tass på hennes
rygg.
Men han röck snabt bort den igen. Hon bara
blängde till och morrade till tack för hans trånande
välvilja.
— Nå låt bli, sa hon. Jag är inte lifvad för
smek och sentimentalitet just nu.
— Ya ä hon lifvad för då, lilla vännen? frågte
Tjohej. Och då yppade hon sin lust och sin längtan.
Hon stod inte ut med detta ovärksamma, dådlösa,
tama lif längre, sa hon; hon kunde inte längre vänta
Djur.
®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
