Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalhästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skogarna och vargen tjutit tätt utanför knutarna.
Stiliga gamla historier ■— jag hörde dem som pojke
i skymningen om vinterkvällarna, och de voro med
mig pä mina första skogsyandringar. Jag såg breda
djupa fotspår i den mjuka mossan, såg vilda ögon
brinna i dunklet och en hop mörka skuggor närma
sig öfver snön i susande fart. . Jag visste ju att det
bara var fantasier, och svarar inte för vad jag skulle
ha gjort om de blifvit värklighet; men de gåfvo i
alla fall en rysande ljuflig spänning åt varje skidtur
och gjorde varenda sommarutflykt full af äfventyr
— tills jag började tycka att det var en dålig skog,
där det varken fans björn äller varg. Det tycker
jag nog än, men jag har fått andra orsaker att hålla
styft på skogen ändå, som den är.
Men hur skall den bli i eii framtid. Nu klättrar
knapt en lo äller mård i granarna djupast inne i
storskogen, och långa vägar får man gå om man vill
höra en tjäder spela. Och älgen? Ja, han drifs ihop
i stora hjordar och motas tätt framför höga härrars
bössmynningar och mördas massvis, rygg vid rygg.
Äller jaga småpojkar ut honom i strida strömmar
och ta hans stolta hufvud till skottafla och stena
honom. Stena honom!
Men dalhästen — det var ju den. jag skuile be
rätta om, det hade jag så när glömt. Det föregå
ende kan ju tyckas ha litet äller intet att skaffa med
honom, men jag tror nu att det är lif i alting, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
