Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
han spelar i höjderna. Han spelar gråt och skratt,
skymning och tung trånad, och sol och alla himlars
salighet. Kan någon ligga ensam i mörkret, när
dessa toner susa genom rymderna!
Nu går han förbi en stor myrstack i Stensboskogen.
Det börjar kräla och krafla därinne, och snart tittar
ett litet brunt knappnålshufvud fram i vartenda hål.
Nu klättrar han genom ett vilt moras i Björn
bärget. Där ligger en snohöljd rishög, det hörs en
lång gäspning och ett doft brummande ur den — så
reser sig en väldig mörk kropp i ett brak af kvistar
och ett yrande moln af snö, och börjar sakta snurra
runt på bakbenen i takt med fiolmelodin. Hoho,
gamle björn, si din broder dansar!
Nu vandrar han genom Löfmarken. Där rinner
en bäck — han saktar sitt lopp under drifvan för
att höra bättre och söker få fiolens porlande klang i
sin sång, när han sen kastar sig hufvudstupa utför
branten, ned mot dalen och sjöarna.
Och nu klänger han upp på Hillklinten. Där
sitter en vind och vilar sig i en gran — du kan se
honom också genom mina röda glasögon. Han rycker
till och lyssnar, när fiolmusikeu närmar sig; han
kastar sig ut i fria luften och söker härma de brusande
ackorden, när han i orolig, liksom raglande flykt sväfvar
bort öfver vidderna.
Den osynlige står kvar däruppe vid foten af en
skyhög torr tall, som skjuter mot rymden lik ett spjut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
