Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sungsung - 3. Bröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
främmandets förströelse, medan det vilade sig från
dansen. Där uppträdde flugakrobater vilka stodo
på hufvudet, slogo fri volt med mera sådant; en
knappare lade sig på rygg, hoppade högt i luften och
kom ned på benen igen; en tjock tordyfvel, en riktig
Pälle Jöns, skulle göra efter konststycket, men hur
han sparkade och kraflade kunde han inte välta sig
rätt, och det hade alla mycket roligt åt. En bladvecklare visade hur det gick till att rulla in sig i
ett löf, och en grön mätarelarv gjorde åtskilliga viga
och halsbrytande konster på ett långt grässtrå, som
hängde gungande i luften. En annan larv, hrun som
bark, stälde sig rakt ut från en björkkvist, och då
var det stört omöjligt att upptäcka honom, till den
grad liknade han en torr kvist själf, det var bra
märkvärdigt.
Där uppfördes också en särdeles lustig pantomim
mellan Helga Högben, väggspindeln, och en harkrank.
Långhenta och smalbenta voro de båda och äfven för
öfrigt lika varann, enda skilnaden var att harkranken hade vingar men Helga Högben var utan. Hon
hade naturligtvis kommit dit för att få sig en bit
mat, men det slapp hon. Harkranken gjorde sig till
att fria till henne, han var så förtviflat kär, kunde
inte lefva om hon inte blef hans och följde honom ut
i värden, i solen, i fria luften 1 Den tokan trodde
honom, fick tag i en gammal tråd i taket — själf
kunde hon ju inte spinna — och sväfvade ut efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
