Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wessman (Ur skissboken)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SESS
njuta af den ljumma blåsten och det sjungande bruset,
låta vågorna blöta deras fotter och stänka vatten
högt upp i deras gröna skägg, och låta vindarna
rifva och slita i deras yfviga hår.
— Di ä ena yildbasare, di här småttingarna,
säger Bockholmen till Sollen.
— Ena riktiga tjyfpojkar, svarar Sollen. Men
det är friskt lif i dem, och det är en ljuflig luft idag.
— En himlaluft, säger Bockholmen. Och vilken
behaglig känsla när vattnet plaskar kring foten!
— Än solskenet då! ropar en af Bärholmarna på
andra sidan fjärden. Det är så man formligen sväller
och ångar af välmåga.
— Det gör man, instämmer den andra Bärholmen.
Formligen pöser ocli ryker af välbehag. —
På eftermiddagen mojnar blåsten, vattnet blir
lugnt och genomskinligt så att man ser den fina gul
bruna sandbottnen långt ut i vikarna, och de vita
varelserna äro försvunna i djupet. Nu är det andra
varelsers tur att leka; svalorna skjuta i stora skaror
upp och ned i luften, myggor och andra flygfän sväfva
i täta svärmar öfver den blanka ytan, och under den
ströfva småfiskarna i tallösa stim utefter stränderna.
Och stundom kommer en gädda pilande, jagar hela
stimmet framför sig — de hoppa kvickt upp i sol
skenet, smidigt böjda som glittrande stålfjädrar —
och slår själf en plaskande klumpig kullerbytta i
vattenbrynet. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
