Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammelgäddan i Vassviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pade sig ett tag och sköto upp mot skyn igen. Och
rätt som riet var, kom en skjutande rakt emot henne,
doppade sig tätt framför hennes hufvud — och blef
kvar därnere; Gammelgäddan hade bara beliöft sträcka
på sig, öppna gapet och smälla ihop det igen. Det
var en läckerbit. Kramsfågel!
När hon sålunda berättat en stund, var hon åter
hungrig — småfiskarna visste det, och ett tu tre,
innan hon kommit till slutet på den sista historien,
var det tomt omkring henne. Hon snurrade runt
och såg sig om; inte ett lif, de voro som bortblåsta
varenda en.
Hon fick ge sig ut på jakt igen, och det dröjde
inte länge förr än hon i alla fall fått sig en trind
och treflig abhorre. —
Men det går så länge det går, och sen går det
åt skogen, som ordspråket säger. Det kan också ut
tryckas så, att gäddan går så länge i vatten tills hon
spricker.
Det var några mörtar, nära släktingar till salig
Silfverling. De hade saramansvurit sig att störta
envåldshärskaren, och de hade kokat ihop en plan
som hade alla utsikter att lyckas. Den var bygd
på en rysja som nyligen lagts nt längst in i Vass
viken, och på en sträng befallning till alla traktens
fiskar att hålla sig väl gömda ett par dar; Gammel
gäddan skulle att börja med ställas på svältkur och
göras riktigt glupsk och vild.
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
