Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräftor - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
fullt sina lumpgråa fjädrar med näbben, skakade på
sig, slog med vingarna och kraksade ett par ord ibland.
Men under tiden kastade hon ofta en blick ned i
vattnet omkring stenen — en snabb och sneglande
men skarp blick,
— Krå krå, sade hon. Vackert väder idag! Så
sneglade hon ned i vattnet. Kra kra, trefligt väder,
pratade hon. Riktigt trefligt. Man mår bra, bra.
Hon såg nedåt igen, men låtsades straks därpå titta
upp mot skogen. Grandoft, grandoft! sade hon och
såg ut att njuta i fulla drag.
En syssling till henne kom flygande öfver åkrarna,
en sällsynt fräck och retsam kråkyngling som skrek
och ropade af full hals.
— Skrik och skränal ropade kråkan i viken arg.
Och han skriade än värre, och just som han flög
förbi henne, skrek han så högt han orkade: Kra kra,
kräftor 1 Så flög han bort öfver viken.
— Prat prat, svarade hon och såg oskyldig ut,
bryr jag mig om kräftor! Men åter sneglade hon nedåt
och språkade för sig själf. Kräk att skräna, skräm
mer bort hela krafset.. .
I detsamma hoppade hon till och doppade hastigt
hufvudet i vattnet. När det kom upp igen, höll hon
en kräfta i näbben; den sprattlade och viftade med
klorna i luften, men den satt fast.
Hon slog ned på stenen och började med lugn
och belåten finsmakarmiu intaga sin fästmåltid. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
