Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leksands Flygklubb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tal 600 uppstigningar med en sammanlagd flygtid av
omkring 60 timmar, utan att det minsta missöde inträffade.
Denna första verksamhetstid inom leksandsklubben
vittnar om, vad som kan presteras, när den rätta entusiasmen
finnes. Det sades då ofta, att flygning är en sport endast
för förmögna pappors pojkar, men leksandspojkarna
bevisade motsatsen. Både instruktören och eleverna knappade
in på allting annat och offrade ibland till och med maten
för att kunna få flyga. Varje öre, som kunde förtjänas och
sparas, sattes in på flygningen.
På vintern 1936 fortsattes flygningarna under
militärflygaren Folke Ejvinsons ledning, och certifikatprov
fullgjordes av klubbmedlemmarna Niss Martin Eriksson och
Gunnar Prosell.
Genom de strängare förordningar, som utfärdades av
luftfartsmyndigheten, omöjliggjordes vidare flygverksamhet
inom klubben, som såg sig nödsakad att sälja sitt plan.
Köpare voro fyra privatpersoner i Vansbro. Men man
hade icke uppgivit hoppet om att kunna återuppta
verksamheten, och när en i flygmaskin bröllopsresande amerikan
ut-bjöd sitt plan i Stockholm, tvekade inte leksandsklubben
utan slog till ögonblickligen.
Flygplanet var en Aeronca med flottörer och flögs från
Stockholm till Leksand i november av Niss Martin Eriksson
under de mest vidriga väderleksförhållanden. Meningen var,
att man skulle starta flygskola med det nya planet, då man
fått uppgift om, att typen räknades som en av de lämpligaste
skolmaskinerna i Amerika och där i stor utsträckning
användes för skolflygning. Kompetent lärare engagerades, och
man skulle just sätta igång, då luftfartsmyndigheten
förklarade, att maskinen icke kunde godkännas för
skolflygning. Det var ett hårt bakslag för klubben, som härmed såg
användningsmöjligheterna för sitt nyinköpta plan starkt
begränsade. Under vintersäsongen 1937 blev det därför inte
mycket fluget i klubben, men däremot kunde
sommarsäsongen 1938 utnyttjas bättre, sedan Aeroncan monterats
med flottörer igen.
Leksandsklubben har mött sina motgångar —• och burit
dem. Flygintresset har fått en och annan hård törn, men det
är sådant virke i pojkarna, att de icke låta sig nedslås.
Klubben arbetade de första åren och registrerade därvid sina
framgångar utan statsbidrag och utan andra medel än de, som
medlemmarna själva kunde anskaffa, och där den andan finns,
där skola förvisso alla motigheter så småningom övervinnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
