- Project Runeberg -  För hemmets andaktsstunder /
39

(1928) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han var svag, så var han stark, emedan Herrens kraft
uppenbarade sig i hans svaghet. Så bör också du tala. Ingen
kommer på skam, som förbidar Herren (Ps. 25). Det står icke, att
en sådan aldrig skall komma i nöd och svårigheter. Nej,
tvärtom. Men på skam skall han aldrig komma. Ty Herren
styrker honom, stödjer honom och håller honom vid makt genom
sin rättfärdighets högra hand. Vårt liv är såsom en färd på
havet. Den ena dagen är det lugn och solsken, den andra
dagen regn och tjocka, den tredje dagen storm och oväder; den
ena dagen medvind, den andra dagen motvind. Och man kan
aldrig den ena dagen beräkna, huru det skall bli den andra.
Men sitter du under Guds vingars skugga, så har du ingenting
att frukta. I himmelen, på jorden, under jorden finnes
ingenting, som kan göra dig någon skada. Du kan i tron le åt allt
och trotsa alla.

Skulle det än komma därhän, att samhällets grundvalar
omstörtades, och de troende bleve prisgivna åt våld och förtryck,
så behöva de icke förtvivla. Sådana tider hava varit, då Guds
helgon måst lida icke allenast bespottelse och gisslingar utan
ock bojor och fängelse, då de blivit lagda på sträckbänk, blivit
stenade, ihjälsågade, dödade med svärd; då de måst irra
omkring i öknar och på berg, skylande sig med fårskinn och
gethudar, nödlidande, plågade, misshandlade, gömmande sig i
hålor och jordens klyftor (Hebr. 11), och det allt icke för
missgärningars skull utan för sin tro och gudaktighet. Då hava
grundvalarna riktigt varit upprivna. Men Gud har härligen
hjälpt dem igenom. Och där de nu äro, där beklaga de sig
säkerligen icke.

Ja, Gud vare lov! Ingen kommer på skam, som förbidar
Herren. Sjung därför och sjung om igen: »Till Herren har jag
tagit min tillflykt, och där förblir jag, tills han själv kastar
ut mig.» Men när han kastar ut dig, då har han själv upphört
att vara en trofast Gud. Och det skall man i all evighet
förgäves vänta på.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:27:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fohan/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free