Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Hvarje lagstiftning, som icke steg för steg med den
allmänna bildningen främjar det borgerliga samhällets
förnufts-enliga utveckling, förfelar sitt mål. Ett lagbud, som med
åsidosättande af den vigtiga rättsregel, att ingen må dömas
ohörd, helgar godtycklighet af den mest rättskränkande art,
kan icke leda till detta mål1). Ett motstycke dertill torde ej
heller kunna uppsökas i något annat lagbundet samhälles
häfder sedan spanska inqvisitionens lyckligtvis flydda tider.
Förkastandet af regeringens förslag att upphäfva
opinionsnämnden innebar otvetydigt den mening, att den genom denna
institution gifna rättighet att utöfva godtycke vore för
representationen ett dyrbart prerogativ. Den tid kan dock, såsom
man bör hoppas, icke vara aflägsen, då det allmänna
tänkesättet hunnit mogna till klar insigt deraf, att lagbudet om
ifrågavarande nämnd är till sin grund rättsvidrigt, till sin
verkan menligt och för det afsedda ändamålet obehöfligt.
’) I en år 1830 af trycket utgifven skrift har en af vårt lands berömdaste
rättslärde, Joh. Gabr. Richert, beträffande opinionsnämnden yttrat
följande allvarliga ord: »För en laga dorn fordras laga ransakning.
Rättvisan framgår offentligt och skyr ej att säga sin mening. Man
föreställe sig icke, att dess språk värdigt uttryckes i tysta
opinionssedlar, och man förgäte aldrig, att det folk, som vänjer sig vid att
utöfva godtycke, snart nog måste tåla att godtyckligt behandlas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
