Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
antagas, att den, som afslår en utmärkelse från öfverheten,
ej kan inom sig täras af fåfänglighet i annan riktning, ej
heller, att en hvar, som med tillfredsställelse emottager
bevis af sin öfverhets uppmärksamhet, icke med rent uppsåt
och utan hänsigt till belöning verkat i sitt kall. Exempla
sunt odiosa.
Vid ett statsrådssammanträde kort efter Oscar I:s
tillträde till regeringen bragte Hans Maj:t på tal (utom
protokollet) frågan om karaktersfullmagter och förklarade med
bestämdhet, att ban icke ville tillstädja användandet af detta
belöningsmedel. Han vidhöll denna grundsats någon tid så
oinskränkt, att han ville ha den tillämpad äfven på
befordringar i arméen, så att, då kort derefter sökt afsked
beviljades för tvenne löjtnanter, den ene vid kavalleriet, den andre
vid ett infanteriregemente, vederbörandes förslag att de måtte
utnämnas, den förre till ryttmästare och den senare till
kapten i arméen, afslogos. Deraf föranleddes ej ringa missnöje
bland militärbefälet, ocli det dröjde ej länge, innan Hans Maj:t
fann sig föranlåten att frånträda sin föresats i afseende å
befordringar inom arméen. Undantagsvis ha sedermera ock
genom ecklesiastikdepartementet utfärdats öppna bref å professors
namn, heder och värdighet, men inom civildepartementet, der
redan någon tid förut karaktersfullmagter i det närmaste
kommit ur bruk, upphörde de derefter alldeles, med
undantag af de inom alla departement vanliga gradbefordringar för
kansliets embets- och tjenstemän.
Då Hans Maj:t gaf sin vilja angående karaktersfullmagter
till känna, anmärkte en af statsrådets ledamöter, att det
funnes ett slags karaktersfullmagter par excellence, som då ej
heller vidare borde ifrågakomma, nemligen excellensdiplom.
Hans Maj:t inföll dervid: »var förvissad, att det skall icke
ske»; och dervid höll han fast, hvartill han dessutom hade en
särskild bevekelsegrund. Han hyste nemligen en, ostridigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
