Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a FOLKET OCH KONSEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 8 FOLKBILDNINGSARBETET
och skrifver nu om »konstens mål», som om detta
någonsin varit eller blefve annat än att vara konst, alldeles som
det är trädets mål att vara träd, utan skyldighet att af
blommor eller fåglar taga råd och regler för sitt sätt att växa
och utveckla sig! Konsten är till för sin egen skull,
liksom alla andra mänskliga lifsyttringar. Så länge man ej
inser detta, har man ej de enklaste förutsättningar att tala
om konsten. Ser man däremot i denna en yttring af lif
— med samma rätt som allt annat lif att utveckla sig
enligt sitt eget väsens kraf och lagar, — då anlägger man
ej några nya, för konstens väsen främmande, synpunkter
vid dess bedömande. Sådana främmande synpunkter äro
bland annat alla omedelbart moraliska betraktelsesätt. Alla
erkänna, att de måste veta något om t. ex. ett praktiskt
arbete för att bedöma det. Man undviker att göra sig löjlig
med tvärsäkra omdömen om ting, i hvilka man ingen
insikt äger. Men den finaste, mest sammansatta af alla
kulturens företeelser, det säregnaste, mödosammaste af alla
arbeten — det konstnärliga skapandet — detta bedömer man
fritt och fräckt 1 Om litteratur, musik och bildande konst
talar en hvar ofantligt säkert utan att återhållas af något
medvetande om sin okunnighet! Där afgör man både
frågor om skönhet och sedlighet med en tillförsikt; som skulle
vara rörande — i fall den ej vore upprörande!
Med förtjusning har den ovetande hopen — med de
frireligiösa i spetsen — hälsat t. ex. Tolstoy^ orimligheter
om konsten och folket. Från frireligiöst håll betraktas
nämligen konsten ej blott som farlig för sedligheten utan som
obehöflig t. o. m. för andakten. Det statskyrkliga templet
har ännu bevarat någon skönhet, medan det frireligiösa
kapellet visar den mest tomma, torra tarflighet så väl i
arkitektur som dekoration. Och i dessa, men äfven i vidare
kretsar blef det stor glädje, när Tolstoy ur konstens gårdar
ville utdrifva allt, som icke stämde med och — åtminstone
medelbart — främjade kristendomen, liksom allt, hvilket
ej med ens var lättfattligt äfven för den obildade 1
Men nu är det så att det icke finns annan osedlig
och oreligiös konst än — dålig konst! Har konstnären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
