Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a FOLKET OCH KONSEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKET OCH KONSTEN 99
och verkningar — från de rikas sida, som äkthet i deras
lika väl som de obemedlades sätt att tillägna sig och njuta
kulturens värden, och slutligen som sanning och allvar vid
skapandet af desamma. Flärd och sken äro begrepp, som
i Danmark äga mycket liten användning.
Det är endast inom ett fattigt land, som det blir en
sanning, att man ofta måste offra kulturens utbredning för
dess höjd eller omvändt. Med växande välstånd kan den
växa i båda riktningarna. Folkbildningen och kulturskapandet
äro icke som två stammar från en rot, af hvilka genom
delningen hvardera blir mindre stor och stark. Nej, de
äro som rot och stam. Allt, som gör roten —
folkbildningen — stark och sund, skall småningen göra stammen
högrestare och kronan tätare.
Den, som betviflar detta, borde resa till Danmark, där
folklynnets sunda konservatism i det längsta värnat om de
vackra hvita korsverkshusen — liksom den värnat de gamla
vackra borgarhusen i städerna — som lysa i trädgårdarnas
eller boklundarnas grönska. Tala med det folk, som bor i
dessa hus och brukar denna jordl Du skall då inse, att
det är det bredt hvilande, djupt gående bildnings- och
skönhetssinnet hos hela folket, som är grundvalen för Danmarks
utsökta och nationella konst, den bildande som den använda,
för det storartade och storsinnade stödjandet af alla andliga
värf, det djupa och fruktbara konstbedömandet, det vakna
och villiga skydd af naturens skönhet, som t. ex. föranledt
fridlysning af Moens Klint, det sköna kritbergslandskapet,
och nu äfven framkallat beslutet att delvis bevara hed- och
klitterlandskapet vid Västerhafvet, detta landskap som i än
tindrande, än tungsint skönhet ej har sin like i norden.
Det är det innerliga inlefvandet med sitt lands natur, dess
djur- och växtvärld, som gifvit den nya använda konsten i
Danmark dess säregna stil. Hafvets fåglar, fiskar och alger,
skogens djur och träd, ormbunkar och gräs möta oss på
porslinet, som i lergodset, i sömmen som på tafvelramen
eller bokbandet. Det är, som om ljunghedens alla rika
skiftningar lyste ur det Kähleska lergodset, och själfva den
föraktade maskrosen har under danska händer blifvit ett af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
