Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e SVERIGE OCH ODLINGEN AF SKÖNHETSSINNET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 FOLKBILDNINGSARBETET
summas, genom hvilka man — enligt den store tyske
bildhuggaren Kruses ord — kan lära dem förstå, hvarför en
pyramid är mera plastisk än en nutida ämbetsbyggnad; en
ridande polis än en tjock cyklande fru och en tiger än en
pudel! Ty — som samme konstnär i detta sammanhang
yttrat — det tidigt utvecklade plastiska sinnet ger mer än
något annat den sunda syn, som snart kommer människan
att öfverallt afvisa det öfverflödiga och ändamålslösa, allt
som beslöjar sakens eget väsen. Och detta får till följd, att
de af sig själfva och af allt annat skola kräfva, att formen
blir en ren spegel för innehållet.
Såväl hemmet som skolan måste på hvarje område —
skönskrifningen som gymnastiken, slöjden som Ideen,
experimentet som dansen, sången som idrotten — ställa
barnets egen skapande och lekande drift i förbindelse med
skönhetssinnet d. v. s. aldrig nöja sig med färdighet allenast
utan äfven fordra prydlighet. Barnet skall lära att renhet
och ordning äro villkor för det prydliga, det ärliga och äkta
villkor för det vackra; att fusk och flärd beteckna det fula;
att det sköna talar sanning, men att det osköna ljuger!
En konstundervisning åter, som bedrifves enligt en
själlös metodik, af människor, som sakna hvar droppe
konstnärsblod i sina egna ådror, den skall lika ofelbart döda
konstsinnet som en dylik undervisning kväfver
religionssinnet, grammatiserandet stryper språkkänslan och
diktutläggningen dränker poesien.
Den främste målsmannen för konstens tillgängliggörande,
Lichtwark, framgår själf med den största varsamhet.
Endast ett par förklarande ord — om taflans ämne eller namn
och om konstnären själf — en lätt antydning, som gör
fantasien själfverksam, detta är allt. Så får verket föra sin
egen talan. Den pedagogiska lidelsen att förklara och utfråga
förkastar han. Sak samma med naturbetraktandet. Endast
konstnärens metod — att låta verket eller naturintrycket
stilla öfva sitt inflytande duger. Men brukar man detta
medel, då kan det hända, att man upplefver den glädjen,
som jag i Tyskland sett omtalad, att en gosse, som i
hemmet sett en tafla med violett snö, en dag kommer hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
