Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e SVERIGE OCH ODLINGEN AF SKÖNHETSSINNET
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE OCH ODLINGEN AF SKÖNHETSSINNET 179
vi lära oss lätt att vårda, hvad vi varmt älska. Den åter,
för hvilka en lustfärd endast betyder ett tillfälle att dricka,
han kommer alltid att lämna efter sig naturens friskhet
skrynklad, som en serviett efter en festmiddag.
Men äfven de, som ingen täppa äga att sköta, ha något
fönster, där de kunna — som nyss visades — vårda
krukor, och de, som ej ens ha detta, kunna lära sig att vackert
ordna och att länge bevara friska de blommor, de plocka.
Inom alla samhällsklasser är blomsterordnandet en
försummad del af skönhetssinnets uppfostran. Man får sålunda
se bord prydda med blomuppsatser, som skymma gästerna
eller öfverlastade med blommor, så att de hindra ändamålet
med dukningen, som ju är att äta. Alla blommor på ett
bord böra antingen stå lägre än ansiktslinjen eller resa sig
högre än denna, liksom blommor, hvarhelst de än ställas,
böra anbringas, så att form och färg på glaset, skålen eller
vasen, i hvilka de ordnas, medverka till att blommornas
egna former och färger göra sig gällande. Vidare böra de
aldrig bindas hop med hårda knutar eller sättas på ståltråd
eller hoppackas i tunga massor utan få verka växande och
lefvande. Man kan samla hela ängens eller skogens
blomstersmycke eller trädens vår- och höstlöf i ett, därför att
dessa i naturen förekomma samman och således alltjämt
verka växande, äfven då de hopföras. Men som regel gör
hvar blomma sig bäst gällande ensam, och endast en mycket
säker smak kan sätta samman de färger och former, som
höja hvarandra.
Hos japanerna är trädgårdskonsten liksom ordnandet af
afskurna blommor och tillagningen af té en ceremoni, full
af religiösa sinnebilder och af andakt. Man försöker tjugo
platser, innan man slutligen planterar ett träd, och lika många
gånger betänker man den form, man bör ge en
blomanordning: genom hur mycket borttagande af blad och kvistar,
man bäst skall göra en särskild blomma eller gren
verkningsfull; hvilka olika, för ändamålet danade »hållare» man
bör ställa i botten af korgen eller skålen, som skall omsluta
dem, och huru denna korg eller skål bör väljas för att mest
framhäfva växtens naturliga väsen. Men man behöfver ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
