Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guden låg tyst och såg ut i oändligheten, som
blinkade hemlighetsfullt emot honom. Jag tyckte han log,
men plötsligt såg jag honom rynka ögonbrynen. Då kom
där ett dån genom skogen långt borta, och mörker föll,
och dånet närmade sig, och mörkret tätnade, och inne i
skumrasket rörde sig ett fantastiskt skuggspel, otydliga
kroppar med rött glimmande ögon, — med ett blev dånet till
hundskall, och jag såg ett månghundrataligt koppel störta
mot mig. Instinktlikt rätade jag på mig och grep om
kniven i mitt bälte.
Då hörde jag någon skratta, alldeles invid mig, skratta
helt gott och stilla. Och hundskallet tystnade, och mörkret
vek, och skogen stod omkring mig tyst i den månljusa
sommarnatten, och på den öppna platsen mellan alarna
vilade tidsguden, leende.
»När tiden är inne», sade han, »när mänskligheten
kommer spörjande och letande efter trolldomsörten som
du, då skall jag frammana den stora Faran. Då skall
släktet draga kniven ur bältet och räta på sin rygg, —
alldeles som du själv nyss. Då skall det återfå sin
borttappade ryggmärg.»
6.
Jag gick in under ett stort träd, soni växte ensamt
mitt ute på den tomma slätten, för att söka skuggans
svalka i sommarvärmen. Jag skulle just lägga mig ned
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
