Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkparkerna - kulturhärdar. Bekanta thaliatjänare om sina erfarenheter och intryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKPARKERNA — KULTURHÄRDAR
BEKANTA THALIATJÄNARE OM SINA
ERFARENHETER OCH INTRYCK.
VI HA ANMODAT några
teaterdirektörer och artister att säga sin mening
om Centralorganisationens sätt att fylla
sin uppgift En hel del av dem ha varit med
från början och medverkat i parkerna och
andra ett flertal år. De ha således kunnat
följa utvecklingen på nära håll och man skulle
nästan kunna säga, att det är sakkunskapen,
som här uttalar sig. Vi börja med direktör
Helge Karlsson, som skriver:
^TJUGOFEM ÅR är ju ingen lång tid, men
A det är en oerhörd utveckling
Folkparks-rörelsen tagit under dessa år. Man behöver
bara jämföra programmen och artisterna från
flydda tider med det som nu slår an på
publiken. Jag minns min första turné 1909.
Sällskapet hade då 9 program och spelade i
4 eller 5 parker. Numera behöver ju inte ett
sällskap mer än högst 4 program och den
lättnaden var välkommen, ty det svåraste för
en teaterledare är att skaffa program.
Det som är mest glädjande inom rörelsen
är att varje år man kommer tillbaka till
någon plats är det alltid något nytt för publikens
bästa. Det som vi skådespelare mest fästa
oss vid är givetvis de uppbyggda scenerna
med överbyggda tak för åskådarna. Detta
höjer ju glädjen på båda sidor om rampen,
ty vädrets makter kunna ibland vara svåra.
Många gånger biter kylan ganska skarpt, men
det uppväges av det kamratliga och hjärtliga
mottagandet man överallt röner, särskilt från
gamla vänner bland »Parkgubbarna».
Helge Karlsson.
SKULLE MAN skriva om allt gott som
Centralstyrelsen gjort både för artister och de
anslutna Parkerna, så skulle inte
jubileums-häftet räcka till. Och eftersom det nog är
många, som vilja skriva något om våra Folkets
Parker och dess styrelse, så får jag nöja mig
med följande rader:
Under de år jag rest i Folkets Parker har
jag ofta av styrelsemedlemmar hört. hur svår
t. ex. artistfrågan ställde sig för parkerna
innan de blevo anslutna till Centralstyrelsen,
En gängse fråga var den, »var ska’ vi få tag
i en artist till lördag och söndag», och när
tiden för uppträdandet närmade sig: »Jag
undrar om han kommer, eller om han kommit
över något annat engagement där han fått
mera betalt». Något sådant kan ju icke
komma ifråga nu, tack vare Centralstyrelsen, som
även genom en enkel metod sporrar artisterna
att göra sitt allra bästa och inte som det ofta
sades förut på artistspråk; »Det här risslar
man väl alltid av».
Vad Folkets Parkers Centralstyrelse har
gjort för landsorten ifråga om teater är
oerhört mycket. Hur många storslagna
teateraftnar ha inte Centralstyrelsen givit oss! Det
finns visserligen många teatermänniskor, som
äro av den åsikten, att sommarteatern
fördärvar vintersäsongen. Min uppfattning är
emellertid den, att landsortsteater i alla fall
inte kan konkurrera med biografernas billiga
biljettpriser och därför kan man i stället säga,
att Folkets Parker genom Centralstyrelsen
räddat Thalia åt landsorten.
Vi klämma därför i som för alla
födelsedagsbarn; »Ja, må den leva!»
Daniel Hertzman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
