Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säcken med den sprattlande röfvarhöfdingen vid ett
mastträd, minst tusen fot högt, om ej högre. Där lät han nu
Schiuderhannes helt beskedligt hänga, och gick vidare som
om intet hade händt. Men omkring honom, som var
instoppad i säcken, samlade sig ett snyggt sällskap,
bestående af en sönderrifven tiggarpåse, en ölmugg utan botten
och lock, en skaftlös knif utan blad samt en eldgaffel utan
klor, som samtliga sökte en fördelaktig anställning. Men
de funno snart svåra medtäflare i en trefot med fyra fötter,
ett halster utan mellanrum mellan gallren, ett tomt fat
utan botten och sidor, hvaröfver en sparf gjorde sig lustig,
hvilken för öfrigt hos Petters dräng lade sig ut för röfvaren
i säcken, så att denne bogserade sig ner för trädet och
lyckades komma i säkerhet. Men hela sällskapet begaf sig
därifrån då det såg att en lam man på ett ben af alla
krafter sprang efter en hare och att han i stället för haren
endast fick ett öra, som denne tappat. Men haren fångade
en naken groda och stoppade henne i sin ulliga ficka. Och
allt detta såg en blind, som ej kunde tala och som därför
ropade »tjufvar och mördare», och som vidt och bredt
utbasunade hvad han hade sett för alla människor, som bodde
i en människotom öken.
Och Lögnpetter, som inte var lat, berättade vidare om
sitt jaktlif i Odenwald och huru han i det storhertigliga
hessiska hofköket med egna ögon sett en förhäxad pall,
som kastade en kruka i hufvudet på kocken, hvaråt alla
pannor, fat och kittlar började skramla af skrattsjuka. Men
en gammal afundsjuk damborste berättade för huskatten,
att under dess frånvaro hade råttor och möss dansat en
vals och att mjölkkon hade spatserat öfver
trädgårdsspalieren på en fin sträng, för att fästa grannens åsnas
uppmärksamhet på att hon förlorat sitt skinn, och huru denna
utaf öfverraskning först nu hade krupit ur sin
pergamentshud, o. s. v. — Och allt detta hade Lögopetter, som sades,
sett med egna ögon. Därvid var han så viss på sin sak,
att han helt allvarsamt uppdukade dylika underting för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
