Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om den sköna Melusina. Folksaga från Provence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade gifvit honom ett präktigt följe af tjänare och
uppdragit åt honom att hälsa sin brud som hennes kära
släkting, äfvenså hade hon gärna belönat honom med den vilda
skogsparken, i det hon dock sagt honom, att grefven ämnat
honom något bättre; men Raimund begärde intet annat.
När han nu red dit med sina damer och herrar, var
han i bekymmer öfver huru de skulle upptaga saken, ty
han hade sagt dem, att han skulle hemföra en dam af hög
rang, och nu fruktade han deras gäckeri, om Melusina
väntade honom alldeles ensam i skogen. Han blef därför
högligen glad, äfvensom förvånad, då han såg ett lustläger
uppslaget vid skogens bryn, så präktigt att knappast
konungen af Frankrike kunde hafva dess like. Rundt
omkring stodo präktiga tält till hvarjehanda bruk, och i
midten var ett stort tält uppslaget af virkadt tyg, och beprydt
med allehanda kostligt bräm- och fransarbete, och det var
några riddare som sade: »Öfver ett sådant tält förfogar
endast de otrognes sultan.»
I tältet var anordnad en taffel med det bästa som kunde
finnas af mat och dryck, och en hel skara tjänare, som alla
voro klädda i dyrbara livréer, sysslade där inne.
Men den sköna Melusina trädde ut ur tältet och gick
de kommande till mötes. Då förvånade sig hvar och en
öfver hennes skönhet och hennes höfviska väsende, likasom
öfver prakten af hennes kläder, ty hon bar en lång
underklädning med invirkade guldblommor och däröfver en
klädning af hafsfärgadt siden stickadt med pärlor och
diamanter; på sin panna hade hon ett diadem af pärlor, och
i hennes gördel lyste en juvel, som helt visst var värd ett
grefskap.
»Varen välkomna, sköna damer, kära fränkor; varen
hälsade ädle herrar, värde kusiner», sade Melusina, och till
Raimund sade hon: »Min käre herre, ni måste nöja er med
detta dåliga mottagande i skogen. Mitt slott är ännu icke
nog i ordning, att jag där på ett passande sätt kan mottaga
så ädla gäster.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
