Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om den sköna Melusina. Folksaga från Provence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lusinia; han hade varit borta på äfventyr i främmande
land och hade kämpat mot de otrogna till både lands och
vatten. Han blef vänligt emottagen och Melusina hälsade
honom hjärtligt välkommen som sin käre svåger. Till
hans ära gafs ett stort gästabud och en jakt i parken; äfven
foro de på fiskdammarna i förgyllda gondoler efter
venetianarnes sätt, och slott och park genljödo af sånger och
musik. Så varade det i sex dagar. På den sjunde, som
var en fredag, frågade grefve Bertrand sin broder Raimund:
»Hvar är din gemål, min broder; mår hon ej väl,
eftersom hon ej visar sig?»
Därtill svarade grefve Raimund: »Hvarje fredag är min
gemål osynlig för mig och för hvar och en, från solens
uppgång till dess nedgång; då innesluter hon sig där borta i sin
helgedom.»
»Och hvad gör hon där inne?» frågade grefve Bertrand.
»Det vet jag ej, min bror; på vår bröllopsdag lofvade
jag henne att aldrig forska därefter.»
Då skakade grefve Bertrand sitt hufvud och sade: »Min
broder, detta strider mot din ära. Huru kan en hustru
ha rätt att dölja sig för sin man i femtiotvå dagar årligen?
Och huru vet du, om hon ej där inne döljer något
vederstyggligt, ja — Gud bevare oss! — tjänar någon främmande
hednisk Gud. Då jag reste hit, hörde jag folket hviska
och prata om att din hustru är ett troll och att hon med
dig drifver sitt onda spel.»
När Raimund hörde detta, grep han efter sitt svärd
och sade vredgad: »Den som vågar att tvifla på min hustrus
ära, den skall jag göra sorgsna dagar!»
Då sade hans broder: »Vredgas icke, men stå fast vid
din rätt, och se efter hvad din hustru företager sig.»
Raimund sade: »Jag kan det ej, hon är min trogna, kära
hustru, som aldrig gifvit mig anledning till misstankar, och
jag har som riddare svurit min dam ett löfte.»
Men Bertrand upphörde ej att söka öfvertala honom,
så att han slutligen glömde sin egen ed och ilade till Melusinas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
