- Project Runeberg -  Ny samling folksagor /
88

(1896) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syster Ödmjuk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men Gud hörde hennes stumma böner. Han gaf henne
det hvarom hon ej mer vågade bedja, en ung son. Då vardt
det stor glädje i grefvens hus, och för att göra all världen
sin glädje kunnig, lät han tillreda en dopfest, så präktig,
att man i landet ännu aldrig hört dess like omtalas.

Men lif och död gå ofta hand i hand, och så skedde
det äfven här. Samma dag, då hans son döptes,
förkunnades det för grefven, att hans farbroder, med hvilken han
sedan lång tid lefvat i tvist och osämja, hade aflidit och
efterlämnat åt honom, som ende arfvinge, allt sitt gods och
guld, så att han nu var dubbelt så rik som förut.

»Det är intet budskap att gråta öfver», sade grefven
till grefvinnan, som ansåg att man borde uppskjuta
barnsölet; »nu skall det gå dubbelt så muntert till.»

Och ur den stora brunnen på slottsgården lät han vin
springa ur tvenne rör, ur det ena rödt, ur det andra hvitt.
Äfven lät han tända en dubbel krans af beckfacklor kring
slottet, så att dess glädje skulle lysa vida omkring i det
öfversnöade landet — ty det var vinter.

Da kommo fattiga från gårdar och stugor att se
prakten och värma händerna vid beckfacklorna, som, så många
de än voro, icke kunde belysa all glansen och prakten hos
gästerna, som stego af framför slottet.

Men grefven var vid godt lynne och ropade: »Gören
er glada dagar till min unge sons ära!» Detta läto de ej
säga sig två gånger, utan kastade sig hastigt öfver
vinbrunnen och öfver korfven och hvetebrödet som grefven bjöd
på. — Men uppe i salen stod en helstekt hjort med
förgyllda horn, påfåglar med gyllene ringar omkring de
skimrande halsarna och stjärtarna utbredda som solfjädrar; där
hängde girlander af stekta fåglar och sällsamma sydländska
frukter, där summo jättekarpar och gäddor i små
fiskdammar af präktig sås, och hela berg af bakelser voro
upptornade på borden.

I slottskapellet stodo faddrarna och frågade: »Hvad
skall den unge sonen heta?» — Då sade en, att man skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:34:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folksagor/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free