Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svärdet Zuniga. Magyarisk saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetade på fältet, och hon medförde till de båda den
underrättelsen, att två af de våra på utsatt tid skulle hålla sig
dolda i slottets närhet med snabbfotade hästar. Midt i
natten ditkommo vår herre och Zelmira i bondkläder. De
kastade sig upp på hästarna och ilade hit. — Två månader
äro sedan dess förgångna. Under tiden har hon gått öfver
till kristendomen och blifvit gift med vår herre. Hennes
kristliga namn är Rosa, men herrn tycker mer om hennes
forna namn, Zelmira, och därför kalla vi henne fru
Zelmira.» — »Är hon då verkligen så underskön som ryktet
påstår henne vara?» frågade budbäraren. — »Ja, i sanning,
det är hon», ljöd svaret. »Skåda dit, där månen nu
uppgår öfver skogen. Han försilfrar bergspetsarna, hans ljus
fyller den vidsträckta dalen, och till och med vår borgs
gamla murar se föryngrade ut. Så växlar äfven allt färg
eller röres i sitt innersta öfver allt, där den älskliga kvinnan
visar sig.» — »Och Hassan har ej företagit något fientligt
emot borgen?» afbröt bergsmannen den gamle. — »Ännu
icke», svarade denne, »men tvifla ej på, att turken skall
hämna sig och åter vilja slita vår sköna fru ifrån oss.» —
»Ack, om han blott snart komme», ropade den unge
kaptenen; »den skönaste striden är dock den till försvar för en
skön kvinna.» — »Nå, hvad försvaret beträffar», menade
den gamle, »så är vårt säkraste försvar vår herres svärd
»Zuniga»; den som för det är alltid segerrik.» — »O,
berätta om trollsvärdet», ropade den yngre. — »En annan
gång därom, ty det synes mig som om herrn kommer. Hören
I ej någon sång ur djupet?» frågade den gamle.
Närmare och närmare trängde tonerna; redan sprängde
borgherren af Revistye in på gården, beledsagad af två
beväpnade män, då Zelmira i sin glädje skyndade honom till
mötes. De möttes just vid porten. Revistye sprang ur
sadeln. Hon omfamnade honom med sina sköna armar. Men
blygsamt drog hon sig tillbaka när efter hand borgfolket
samlade sig; ty alla älskade sin herre och trängde sig
omkring honom att hälsa honom välkommen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
