Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den onde anden i flaskan. Efter Fr. de la Motte—Fongué.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upplyser allt, äfven själens grubblerier, och värme drager
in i det hjärta, där förut köld och tomhet härskade. Ja,
värme och ljus äro lif!
Och riktigt, Richard kom i rättan tid till det ställe,
där fursten höll på att dödas af ett vilddjur, som liknade
en apa med lejongap och klor, och som var hårbeväxt,
ludet och jättestort. Om Richard ej fruktat för den eviga
fördömelsen, så skulle han helt visst hafva flytt odjuret så
fort som hans ben förmått bära honom. Men nu gick han
lös på draken, hållande en knölpåk i ena handen och
flaskan med galgmannen i den andra. Så snart odjuret fick
sikte på honom eller, rättare sagdt, på flaskan, flydde det
under tjut och vilda skrik, och Richard, som blef modig
genom odjurets flykt, förföljde det ända tills det störtade
sig ner i hafvet från den branta kusten.
Den räddade fursten tackade sin befriare både med hand
och mun och lofvade honom allt hvad som stod i hans
förmåga att göra.
Men Richard nekade att mottaga några gåfvor och
åstundade intet annat än att fursten för Guds skull och af
tacksamhet mot sin räddare skulle låta prägla några
fjärdedels ören. — Fursten såg med stora ögon på den
bönfallande och tänkte: Mod kan den där karlen nog ha, men
helt visst har han några skrufvar lösa i hufvudet.
Men det var i hjärtat Richards sjukdom satt; där var
han eländig och sjuk intill döden. — Dock blefvo
fjärdedelsörena präglade, som fursten hade lofvat.
»Men vill ni då verkligen ej hafva något annat af mig?»
frågade den höge herrn.
»Nej, nådigaste herre, intet annat», svarade Richard
— ty guld och gods gällde i detta ögonblick för honom
intet; han tänkte blott på huru han skulle blifva fri från
den förskräcklige galgmannen och sin odrägliga ångest.
Dagen därpå begaf han sig till den svarta brunnen,
som låg i en hemsk ödemark, till hvilken man blott kunde
komma genom en mörk remna i klippan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
