Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maruschka och de tolf månaderna. Slovakisk saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tycker hon så mycket om äpplena, att hon ej kan skilja sig
från dem», tänkte modern; »jag får lof att se efter henne.»
Också hon tager på sig en kappa, knyter en halsduk på
hufvudet och går att söka Holena. Öfver allt visar sig snö
för hennes ögon, ingenstädes varseblir hon ett fotspår. Hon
ropar Holena, ingen svarar. Så irrade äfven hon länge
omkring, snön föll ännu tätare, vinden blåste ännu isigare.
Under tiden kokade Maruschka maten och stillade kon,
men hvarken Holena eller Styfmodern kommo tillbaka. »Jag
kan undra hvar de dröja så länge!» sade Maruschka till sig
själf och satte sig till spinnrocken. Redan är tenen full,
det blir skymning i stugan, men hvarken Holena eller
Styfmodern visa sig. »Herre Gud, det har säkert händt dem
någon olycka!» klagar den goda flickan och ser ut genom
fönstret. Men himmelen strålade full af stjärnor, jorden
glänste af snön, och dock lät ingen se sig. Bedröfvad
tillslöt Maruschka fönstret och bad ett fader vår för syster och
styfmor. Andra dagen dröjde hon med frukosten ända till
middagstiden, men hvarken Holena eller Styfmodern kommo
hem. Båda hade frusit ihjäl i skogen. Men den goda
Maruschka fick ärfva det lilla huset, kon och den lilla
jordlappen, och snart fann hon äfven en man, med hvilken
hon lefde i frid och lycka. Och om de ej äro döda, så
lefva de än i dag.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
