Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friskytten. En jägarsaga från Böhmen. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjutet af varulfvar och skriet af fladdrande nattfåglar —
och ve vandraren, om han väntar sig hjälp nerifrån, där ett
rödt, fladdrande ljus flammar och lågar — aldrig vänder
han då åter. Irrljuset lockar honom i fördärfvet; det är
lågor, som slå upp ur helvetet, tror folket och korsar sig.
Knappast finnes det någon, som vågar sig hit ens på ljusa
dagen.
Men fru Saga är icke obekant med det rysliga stället.
För många hundra år sedan slog hon sig åter en gång ner
vid vargklyftan och såg djupt där nere i den hemska
midnattsstunden tvenne mörka gestalter. Den ene var jättestor
och kolsvart och skrattade emellanåt djäfvulskt hånande;
och det var som hade hans ögon kastat blixtar af eld.
»Och den natten, då dag och natt äro lika långa, då tillhör
du mig», sade den hemske och framräckte en hand, som
liknade klor åt den andra, mycket mindre gestalten. Denne
stod där i grön jaktrock, stödd på sin bössa, och det var
som om ett eldsken fladdrade omkring hans hufvud, så rödt
glänste hans hår och skägg. »Inte så hastigt, mästare»,
hväste han och tog ett steg tillbaka. »Om jag skaffar dig
ett nytt offer, så ger du mig en tids uppskof, så lyder vår
öfverenskommelse. Och om jag behöfver din hjälp till hämnd
och onda dåd, så måste du å nyo tjäna mig, det har du
lofvat mig vid helvetets portar. Du har redan på min
begäran förtrollat hans bössa, hvilket gjort honom förvirrad
och orolig, och innan dagjämningens midnattsstund gått
förbi, är han här för att skaffa sig frikulor — gif äfven
honom sådana.»
»Sex träffa, den sjunde fäller», sade den svarte i kappan.
»Ja, den sjunde är din», försäkrade den röde; »hon
försäkrar dig om byte; mig om hämnd. Rikta kulan mot
hennes kropp, hennes, som försmådde mig. Han hoppas att
med lyckokulor skjuta sig till både hustru och
skogvaktartjänst. Ve, ve då den stolta bruden!»
»Ännu har jag ingen makt öfver henne», brummade
den svarte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
