Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klas Törnpåk eller »Gå på». En gammal historia från Nedersachsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansats, ropade »gå på!», gjorde ett språng och hoppade
plötsligt ner midt på skeppsdäcket. Men sjömännen, som
befunno sig under däck, förskräcktes af dånet och sprungo
upp på fördäck, ty braket var liksom åskan hade slagit ner.
Och de förvånades högeligen när de sågo den store och
ståtlige mannen med sin stång, och frågade honom om han
kom som vän eller fiende, som hedning eller kristen. När
han svarat, att han kom både som vän och kristen, då
skakade alla hand med honom, och en af dem kom fram med
en stor skål med skummande mjöd och bad honom dricka;
och han drack dem till hvarenda en i sin ordning. — Detta
skulle vara ett tecken till frid och brödraskap. Ombord
på skeppet funnos omkring femtio man, starka, högväxta
karlar, men med vilda och hårda anletsdrag. Klas hade
aldrig sett några sådana i sitt land, och han skulle
säkerligen tagit dem för att vara röfvare och hedningar, om han
ej sett korstecknet inskuret på masten och om ej äfven
deras flagga burit samma korstecken. Och kristna voro de
visserligen, men de voro äfven röfvare. Detta sade de
honom öppet, sedan han berättat dem en del af sin historia
och huru han hade kommit undan galgen.
I början sågo de barska ut, som om de ej hade trott
honom; men de vilda ansiktena blefvo allt vänligare, ju
längre han fortskred i sin berättelse. Och när han hade
slutat, framträdde den som var deras höfding, skakade hans
hand och sade: »Välkommen, Klas; sådana karlar som du
behöfva vi; hädanefter skall du vara vår broder i lif och
död, och med oss skall du dela ära och byte. Och
kaptenen berättade honom, att de voro frisländare från öarna
och kusten, och att de för det mesta lefde af sådana rof
som hafvet och hednaländerna hade att erbjuda, men att
de lämnade alla kristna oantastade. När Klas hörde detta,
gick han med nöje in på deras förslag och förklarade sig
villig att följa dem.
Ännu lågo de nästan en hel vecka för ankar där vid
flodens strand, emedan vinden blåste från väster; och Klas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
