Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klas Törnpåk eller »Gå på». En gammal historia från Nedersachsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öar. Och de bästa kämpar lämnade sina fartyg och gingo
öfver till kaptenen på »Gå på». Sex månader efter den
dag, då Klas ankommit, hade fartyget 200 krigare i stället
för 50, och det tillväxte i ära, rykte och rikedom långt mer
än beskrifvas kan.
Man kan ej säga att detta vilda och laglösa lif särdeles
mycket behagade Klas, men han lät dock ej något märka.
Vattnets friska element och de djärfva människor som rörde
sig i full verksamhet omkring honom behagade väl hans
ungdom, och friska, modiga gärningar vederkvickte både
hans själ och kropp. Dessutom ansåg han det ej för
någon synd att bekämpa hedningarna, i synnerhet emedan de
som arga och blodtörstiga röfvare öfverföllo de kristna
folkens öar och kuster och bortförde människorna som slafvar
och sedan sålde dem i det djupaste elände till främmande
land. Det tycktes honom vara en god kamp att strida mot
sådana människor. Också dröjde det ej så länge innan
Klas blef befälhafvare på skeppet »Gå på».
Andra året Klas var till sjös, seglade de från väster
högt upp emot norden, och efter mången het strid, som de
på sin färd hade att bestå med stormar och hedningar,
landade de på fyrtionde dagen af sin segling på en liten
hedningö, som var befolkad af några hundra människor,
hvilka bodde i usla hyddor, och, som det tycktes, lefde af
fisk och sjöfåglar. När de kommo i land gingo invånarna
dem vänligt och fredligt till mötes, medförde åt dem stekta
fiskar på fat och bjödo dem mjöd; men det fanns ingen
enda ibland dem som bar vapen. Då lät höfdingen det
oaktadt blåsa till angrepp och uppmanade sina kämpar med
ett ljudeligt hånskratt att de skulle nedhugga männen. Och
de rustade sig, medan de stackars invånarna med klagande
skri flydde undan till sina hyddor.
När nu männen ville lyda sin kapten, då sprang Klas
hastigt fram, svängde sin yxa och ropade: »stanna!» På
samma gång blottade han sitt hufvud för kaptenen och bad
honom, att han ej skulle belasta sig med en så svår skuld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
