- Project Runeberg -  Före Adam /
26

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men hans utseende var icke mera ovanligt än hans
sätt att förflytta sig till min mor och mig, där vi sutto
uppflugna högt ovanför de ursinniga vildsvinen. Han
kom genom skogen, kastande sig från gren till gren
ocli från träd till träd — och han kom med ilande fart.
Jag kan se honom framför mig just nu, i vaket
tillstånd, under det att jag skriver detta — en fyrhänt,
hårbeväxt varelse som svingade sig fram mellan
träden, vrålande av raseri och allt emellanåt stannande
för att slå sitt bröst med knutna nävar, slungande sig
över tio till femton fots mellanrum, gripande om en
trädgren med ena handen och kastande sig över ett
nytt mellanrum för att gripa tag med sin andra hand
och gå vidare — aldrig tvekande, aldrig utan utväg
att komma fram på sin färd däruppe mellan träden.

Och medan jag såg honom, kände jag inom mig i
mina egna muskler ett häftigt begär att på samma sätt
svinga mig från gren till gren; och jag kände också en
viss tillit till den kraft som låg gömd i mina muskler.
Och varför skulle jag icke ha haft dessa känslor? Små
gossar se sina fäder svänga yxor och fälla träd, och
de känna med sig att också de en dag skola svänga
yxor och fälla träd. Så var det också med mig. Det
liv som fanns inom mig var ägnat att göra efter vad
min far gjorde, och det viskade till mig i hemlighet
ärelystna tankar på skogsvandringar mellan trädtopparna.

Slutligen kom min far fram till oss. Han var
förfärligt ond. Jag kommer ihåg hur han sköt fram sin
underkäk medan han stirrade ned på vildsvinen. Han
morrade nästan som en ilsken hund, och jag kommer
ihåg att hans ögontänder voro stora som betar och att
detta imponerade ofantligt på mig.

26

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free