Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stund. Vår strid hade så småningom förvandlats
till ett slags kurragömma.
Vi höllo på därmed hela eftermiddagen med små
uppehåll emellanåt, och vår stridslystnad gav rum för
en lekfull förtrolighet. Till sist sprang han icke
undan för mig, och vi sutto med armarna lindade om
varandra. Efter en stund invigde han mig i hålans
mysterium. Han tog mig i handen och ledde mig
dit in. Genom en smal klyfta stod hålan i förbindelse
med en annan, och det var genom denna andra som
vi åter kommo ut i fria luften.
Vi voro nu goda vänner. När de andra av våra
jämnåriga samlades omkring mig för att retas, hjälpte
han mig att tukta dem. Och vi gjorde detta så
grundligt att jag snart blev lämnad i fred. Hängöra gjorde
mig hemmastadd på platsen. Det var icke mycket
han kunde säga mig om seder och bruk — därtill
saknade han språkförråd — men genom att ge akt på
hans företag lärde jag mig mycket, och dessutom
visade han mig omkring överallt.
Han tog mig med sig ut på den öppna platsen mellan
hålorna och floden och in i skogen på andra sidan,
där vi på en gräsbeväxt plats mellan träden gjorde
oss ett duktigt mål av träaktiga morötter. Därefter
drucko vi oss otörstiga vid floden och gingo sedan
uppför en av gångarna till hålorna.
Det var där i gången som vi återigen träffade på
Rödöga. Jag såg Hängöra vika undan åt ena sidan
och krypa tätt intill jordbanken, och jag följde
ofrivilligt hans exempel. Först sedan detta var gjort,
såg jag mig om efter orsaken till hans förskräckelse.
Det var Rödöga som kom lunkande midt i gången med
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
