Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en tiger eller ett lejon på detta sätt, om de farliga
rovdjuren hade vågat sig ut under dagen. Det var
vår hämnd. Ty mer än en av de våra hade
överraskats av rovdjuren och hamnat i tigerns eller lejonets
buk. Genom sådan tortyr av hjälplöshet och skam
lärde vi också de jagande djuren att hålla sig utanför
vårt område. Och så nöjet sedan! Det var ju en
härlig sport.
Hängöra och jag hade på detta sätt jagat
Sabel-tand tre mil genom skogen. Till sist stack han
svansen mellan benen och flydde som en piskad hund. Vi
iéJ
gjorde vårt bästa att förfölja honom, men när vi
kommo till skogens slut, sågo vi honom endast som en
strimma i fjärran.
Jag vet icke vad som lockade oss — såvida det
icke var nyfikenhet — men sedan vi hade lekt där en
stund, vågade Hängöra och jag oss tvärt över det
öppna fältet bort till de klippiga höjderna. Vi gingo
icke långt. Kanske voro vi aldrig mer än hundra
yards från träden. Då vi vände om ett skarpt hörn
av en klippa — vi gingo mycket varsamt, emedan vi
icke visste vad vi skulle träffa på — fingo vi se tre
valpar som lekte i solskenet.
De sågo oss icke, och vi stodo en stund och
betraktade dem. Det var vilda hundar. I klippans
vägg fanns en horisontal rämna, och därinne var
tydligen boet där deras mor liade lämnat dem och där
de skulle ha stannat, om de hade varit lydiga. Men
den växande livskraften, som hade förmått Hängöra
och mig att våga oss utanför skogen, hade också
drivit valparna ut ur hålan för att leka. Jag vet att
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
