- Project Runeberg -  Före Adam /
113

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt kommande och gående, och kvinnor och barn
ropade och skreko över varandra. Barnen lekte och
gjorde grimaser alldeles på samma sätt som hos oss;
i allmänhet liknade de mera sina jämnåriga i vår hord
än de vuxna bland Eldfolket liknade våra vuxna.

Hängöra och jag dröjde där icke länge. Vi sågo
några av de halwuxna gossarna skjuta med pil och
båge, och vi smögo oss tillbaka till den tätare skogen
och sedan ner till floden. Där funno vi en catamaran,
en riktig catamaran, tydligen förfärdigad av någon
Eldrnan. De bägge stockarna voro smäckra och
raka och sammanfogade med sega rötter och tvärslåar.

Den gången fingo vi samtidigt en och samma tanke.
Vi ville ju försöka komma från Eldfolkets område.
Och vad kunde vi då göra bättre än att färdas över
floden på dessa stockar? Vi klängde oss ombord och
sköto ut från land. Men plötsligt var det någonting
som grep tag i catamaran och slungade den våldsamt
mot stranden, nedåt strömmen. Den stannade så
häftigt, att vi så när hade störtat i vattnet.
Cata-maranen hade varit bunden vid ett träd med ett rep
av sammantvinnade! rötter. Vi gjorde farkosten loss,
innan vi sköto ut den igen.

När vi hade paddlat ett godt stycke ut på strömmen,
hade vi också drivit så långt nedåt den, att vi hade
Eldfolkets boningsplats tydligt i sikte. Vi voro så
upptagna av vårt paddlande och höllo ögonen så ivrigt
fästade på den motsatta stranden, att vi icke märkte
någonting förrän vi ryckte till vid ett häftigt tjut
från stranden. Vi sågo oss om. Där var en hel
massa Eldfolk som sågo på oss och pekade på oss,
och flera kommo utkrypande ur hålorna. Vi satte

113

Fore Adam. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free