- Project Runeberg -  Före Adam /
144

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då vi började stenkastningen, hade Eldfolket
samlat sig i en tät hop nedanför klippan. Vår första salva
måste ha krossat ett och annat huvud, ty när de drogo
sig tillbaka från klippan, lågo tre av dem kvar på
marken. De stretade och sprattlade, och en av dem
försökte krypa sin väg. Men vi tvingade dem att vara
stilla. Vi tjöto av raseri, och vi slungade
klippstycken på de tre männen som lågo därnere. Några av
deras kamrater vände tillbaka för att släpa dem i
säkerhet, men vi drevo undsättningen tillbaka med
våra stenar.

Eldmännen blevo ursinniga. Och på samma
gång-försiktiga. Oaktat sitt ilskna tjut höllo de sig på
avstånd och skickade hela skurar av pilar mot oss. Det
gjorde slut på stenkastningen. Sedan ett halvt
dussin av oss blivit dödade och ett tjogtal sårade, togo vi
övriga reträtten in i våra hålor. Jag var icke utom
skotthåll i min högt belägna håla, men avståndet var
stort nog att förtaga styrkan av träffarna, och
Eldfolket förspillde icke många pilar på mig. Och för
övrigt var jag nyfiken. Jag ville se vad som hände.
Medan Snabbfot stannade längst in i hålan, darrande
av förskräckelse och sakta jämrande därför att jag
icke ville komma in, satt jag hopkrupen vid
öppningen och höll utkik.

Striden hade upphört att rasa oavbrutet, det var
ett slags vapenvila. Vi befunno oss i hålorna, och
frågan var hur Eldfolket skulle få oss ut därifrån. De
vågade sig icke in till oss, och vi ville icke utsätta oss
för deras pilar. Om en av dem närmade sig klippans
fot, var alltid någon av de våra färdig att slunga ett
klippstycke på honom. Men till gengäld blev han

144

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free