Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( )
En frost ig och solig novembermorgon
hade -de mölts ute i Östra Promenaden; helt
allena; och de hade gått och talat samman,
som om de känt hvarandra från barndomen.
Sedan dess hade lian varit som besatt af
henne; kretsade ideligen kring henne, med
sina ögon och sin person, både bittida
och sent, när helst han kunde, och annars
med sina tankar.
Dagen till julafton, på förmiddagen, hade
han stött på henne uppe å Helgonabacken.
De hade slagit följe nedåt gången, — det
fanns ingen människa att se, bara de snötäckta
väldiga träden och en stillhet, hvilken föreföll
ha varat lika många århundraden, som de
stått där och i tysthet vuxit.
■ Nu ginge hon väl i tankar på julafton
och julen?
Julafton! Nej! Det var något som varit,
det, julafton! Därhemma på landet, medan
ännu hennes föräldrar lefde. Men nu, hos
den gamla, döfva farmodern, som gick och
lade sig klockan tio ...! Den var, den kvällen,
som alla andra kvällar.
De voro alltså döda, hennes föräldrar,
bägge två?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
