Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 126 )
Och öfvcrmorgon kom omsider, och
snälltåget norr ifrån också, och Hohn och Sjödén,
hvilka väntat sig till vanvett nervösa, sågo
också mycket riktigt ifrån hörnrummet i undre
kaféet å Järnvägshotellet, där de sutto vid
vermouthen, Santesson träda ut från stationen
bland den öfriga människomassan, behärskad
och ogenomsiktig som vanligt. Och några
minuter senare stod han i dörren, elegant
som alltid och lugn som alltid, med cigarretten
i munnen. Där fanns absolut ingenting att
se på honom, vare sig af godt eller ondt.
Han satte sig ned vid bordet, med hatt och
ytterrock på; och då Karin kom in efter
honom, bad han henne äfven gifva honom
ett glas till vermouth.
Och medan Karin gick att hämta glas,
sade han konstaterande:
»Ja, mellan dem och mig är det slut.»
Där inträdde en dödstystnad; man skulle
kunnat höra en knappnål falla. Karin kom
in med glaset, och gick ut igen. De sutto alla
tre som stumma augurer och sade icke ett muck.
»Men hur har det gått till?» stönade Holm.
Santesson drog några bloss på cigarretten
och kastade stumpen från sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
