Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Pelikanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
— Er älsklingsdans vet jag redan, sade
han.
Vad hon såg förebrående på honom, som
om han sårat särskilt henne med sin
vägran.
— Varför är ni så stolt? frågade Rut
och kände att hon rodnade. Det var ju
något så oerhört att först hålla en
ärkehertig i handen och sen springa efter
honom, då han gick.
— Får jag inte vara stolt? frågade han
häftigt.
— För egen räkning så mycket som
helst, sade hon. Men det är säkert inte
rätt mot dem ni kunnat hjälpa. Och liksom
inte riktigt mot oss heller.
— Säger ni det? Han veknade genast.
Gåvan i hennes hand kunde han inte vägra
ta emot. Ni ska få adress på en gammal
skomakare, sade han, som kunde laga en
del av de trasiga skorna jag såg i er
mission. Han blir gränslöst tacksam, helst
om ni betalar honom i förskott, så att han
kan köpa läder.
— Det kan vi säkert. Känner ni honom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
