Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Månkullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Den svaga gatbelysningen plånades ut
därav, så att man på sin höjd kunde gissa
men icke utpeka stadens gräns.
Det var dem också likgiltigt. De voro
sig själva innehåll och gräns, intagna av
sitt öde, som en fästning av en fientlig
här. Hur grundligt besegrade, förstodo de
först i kväll.
Rut följde med ögonen en liten strimma
av ljus, som gled ut ur en bangård och
begav sig- ut på slätten. Och hon måste undra,
om inte en god och lydig dotter i detta
ögonblick bort sitta på ett nattåg norrut.
— Nu tänker du igen på att resa, sade
Turnheim. Fast du står alldeles stilla,
förnimmer jag hur det rycker och drar i dig
bort från mig.
— Och jag förnimmer tyvärr hur det
rycker och drar från två håll, sade Rut
och suckade. Pappa skriver alldeles
förfärad att mamma är nervös och sömnlös
och vill ha hem mig. Men du kan inte
förstå, vilken katastrof detta betyder,
eftersom du inte känner mammas sömn. Hon
har sovit tio timmar var natt i hela sitt liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
