Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Månkullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Rut stod där förtrollad av den ovana
synen, av de ovana känslor, som fyllde
henne. Hon rörde sig först, då Hans sakta
viskade: — Det kommer någon.
De avlägsnade sig hastigt ett stycke och
blevo stående i skuggan av muren. En
man och en kvinna kommo samma stig
de själva gått, gingo också fram till
grinden. Han höll armen om hennes liv.
Då de kommit fram, öppnade han
grinden med nyckel och de gingo in
tillsammans, lämnande grinden halvöppen efter
sig.
— Nu kan vi komma in, sade Hans.
— Jag törs inte, sade Rut förskräckt.
Vad var det? Spöken?
— Ånej, sade Hans. Det var bara prästen
i Heliga Annas kyrka här nere. Hela
be-zirket känner honom.
— Men kvinnan?
— Det är hans livs stora kärlek. Och
just därför vill han inte ta. henne till
hushållerska, som andra gör. Därför vandrar
de i stället hemlösa omkring om kvällarna.
Jag minns jag såg dem redan före kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
