Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hungertornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Ordning. Men jag förstår inte, varför det
inte ringer till middag? Vill kanske
damerna komma med mig?
I vestibulen voro några skelett
samlade, vilka alla vände ryggraden åt
varandra. Då föreståndarinnan nalkades med
de två unga damerna, rådde en isig,
misstänksam tystnad, en tvungen likgiltighet.
Medan comtessen lade ut anledningen
till besöket för dem och berättade allt man
skänkt dem och det halva kilot, som var
och en skulle få sig tilldelat från Sverige,
stod Rut och såg ner i golvet. Hon
härdade inte ut att se på dessa rester av
människor. Plötsligt hörde hon ett underligt
ljud och kände något vått mot sin hand.
Det var ett tusenårigt gammalt skelett, som
kysste hennes hand och grät.
Andra gjorde min av att följa exemplet.
Men Rut, som inte hade Giselas förmåga
att klara en situation, flydde ut i förstugan.
Där stod hon och blygdes över sitt hull
och sina sorger.
— Se, sade klippfisken till Gisela, så
ödmjuka de har blivit. Vi var minsann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
