Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hungertornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
de ska inte ha mer. De har redan fått för
mycket. Men det var Rut, som övertalade
mig. Hon har mera hjärta än principer.
— En liten dragkärra, sade Turnheim,
för trettio utsvultna fruntimmer kan väl
inte vara för mycket.
Gisela var underligt upprörd. — Men
inser ni då inte, sade hon, att även denna
dragkärra är tagen från de livsdugliga?
Jag tycker också synd om dem, men de
hör till vår stora klass av parasiter.
Landet suckar under bördan av dem alla. Vad
ska man göra? Obotliga, invalider och
gamla måste man låta falla och
koncentrera sig på dem, som har livet framför
sig och kan göra nytta. Så alt vårt folk
inte dör. För det får inte dö. Eller hur,
Stefan?
— Så långt har vi alltså kommit i vårt
land, sade den hemkomne fången tungt,
att vi inte kan unna oss att uppfylla ett
civiliserat folks enklaste plikter?
— Ja, stackars du, sade Gisela, så är
det. Men det är viktigare att folket lever
än att det är civiliserat, eller hur?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
