Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruksliv i Hedströmmens Bergslag på 1880-talet - I helg och söcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6
Brukets läkare i Skinnskatteberg, den på sin tid i Uppsala
beryktade "Tjasse", eftersändes. Han var hemma många
gånger, men som varken han eller en från Köping kallad läkare
kunde få bukt med såret, eftersände min fader en klok gumma,
"Starbo-Greta", som bodde mot gränsen till Dalarna. Hon
lyckades på en ganska kort tid läka såret med sitt Stanbo-plåster.
Ett annat äventyr var det, då både jag och ett halvblodsto
höllo på att sätta livet till. Jag kom åkande med henne ned till
stationen, just som tåget kom inrusande. Märren blev rädd,
stegrade sig ett par gånger, gick slutligen över i skacklorna,
gjorde sig fri från sel- och remtyg, sedan åkdonet vält, samt
skenade in i smedjan, som låg i stationens närhet. Smederna
blevo förskräckta, då de fingo se en häst komma inspringande
i smedjan, samt löpte ut. Då jag strax efteråt kom in fick jag
se en smed rusa fram med en slägga i hand för att som det
syntes mig giva stoet ett dråpslag i huvudet. Jag rusade fram, grep
honom i axeln samt skrek: "Men vad i Herrans namn skall
Sundell göra, ser han icke, att det är en häst?" "Åh kors, jag
trodde", sade han, "att det var Hin håle, som kom infarandes
i smedjan genom dörren däruppe, och därför tänkte jag, att jag
skulle ge’n ett nyp."
Hästmaterielet på bruket var huvudsakligen norskt. Bruket
inköpte av rvttmästar Burén, Falkenå, en mycket vacker,
premierad mörkbrun norsk hingst, som under många år lämnade
en god avkomma. Som den första hästuppsättningen till stor del
var norsk, inköpt på en hästmarknad i Filipstad, blev här så
småningom en fullkomligt norsk uppfödning, vilken visade sig
vara mycket ändamålsenlig för Bergslagen. De efter
Falkenå-hingsten fallna hästarna passade både för jord- och skogsbruket
samt voro mycket snälla att köra. De mest snabbfotade
användes till åkbruk. Avstånden i Bergslagen voro stora. Man hade
därför behov av raska hästar, då man icke ville sova bort sin tid
på landsvägarna. En tremilsfärd efter hästar ansågs där ej vara
någonting att tala om. Närheten till Strömsholm gjorde att
stallet under årens lopp fick några halvblodshästar, som dock i stort
sett ej visade sig lämpliga varken för åk- eller körbruk. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
