Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volontärtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io5
Det ledsamma med rekrytskolan var, att arbetet blev
mycket enformigt och ensidigt. Ideligen detsamma: exercis och
återigen exercis. Man tog om och om igen samma rörelse, till
dess att den gick nöjaktigt. Det var minsann ingen på den tiden,
som tänkte på omväxling i övningarna, knappast ens på
omväxling i handgreppen under ett exercispass. Jag minnes, att en
gång vår plutonchef av kompanichefen fått sig en ordentlig
kö-rare, emedan "koppla gevär" ej gått tillräckligt bra, med påföljd
att plutonchefen dagen därpå oavbrutet övade detta i två runda
timmar. En sergeant lät plutonen en gång göra "på knä
färdigt-gevär" under en hel timme. Det var knappast möjligt att efteråt
kunna gå.
Man drog därför verkligen en lättnadens suck, då man blev
approberad rekryt — en stor dag på regementet, varvid
regementschefen, bataljons- och kompanicheferna voro närvarande.
Efter approbationen förflyttades man till sitt stamkompani, där
tjänsten blev en riktig sinekur.
Vid denna tid stod puts på truppen i mycket hög kurs. Alla
mässingsknappar i uniformsrocken skulle skina som "sola i
Karlsta": kl. 6 på morgonen vid första utryckningen samt kl. 3
vid utryckningen till eftermiddagspasset. Gud nåde den, som ej
då hade sin mässing blank !
Rekrytskolan var allvarlig och sträng, det måste erkännas,
kanhända ibland litet för hård.
Under många av exercispassen, då ben och armar värkte,
och svetten flöt i strömmar, kunde nog en och annan
rekrytkamrat bland stammen säga vid en tillfällig ledighet: "Hör nu,
volontärn, när han blir löjtnant en gång i tiden, skall han väl
icke bli en sådan där människoplågare som löjtnant F. ?" Och
man svor och lovade, att så sträng som han skulle man nog
aldrig bli — för att sedan bli precis likadan.
Officersvolontärerna på Sannahed bodde icke tillsammans
med truppen utan fingo ett särskilt rum i rekrytibaracken. De
hade tillstånd att ha egna kalfaktorer, vilka städade, bäddade
och borstade åt dem. Officersvolontärerna fingo ha egna möb-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
