Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åter i Örebro (omkring 1900)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I&4
lade någon viss militär fråga. Dessa arbeten skulle tvinga
officerarna till militära studier under vintermånaderna. I regel fick
man ej själv välja ämne, fastän detta dock hände, utan man fick
sig ett sådant tilldelat. De inlämnade arbetena nagelforos först
av regementsofficerarna, innan regementschefen tog hand om
dem. En dag frampå sommaren kom avrättningen i form av en
slutkritik av regementschefen på vars och ens arbete. I början
av 90-talet var den ibland onödigt hårdhänt. Vinterarbetena
voro naturligtvis ej mycket omtyckta av officerarna. Man kan
ju förstå, att en lantbrukande officer, vars tankar
huvudsakligen kretsade omkring gödselspridning, mjölkavkastning,
spannmålspriser m. m., skulle få ganska svårt att koncentrera dem
på t. ex. slaget vid Wörth.
Ej blott genom dessa vinterarbeten utan även genom
krigsspel sökte höga vederbörande vidmakthålla och öka de
militära kunskaperna. De senare förlades till Örebro omkring
den i december, när de storartade Oscarsbalerna då ägde rum.
Med dessa krigsspel försonade sig alla officerarna, emedan de
alltid förde med sig åtskilliga festligheter i staden samt gåvo
för de flesta icke anledning till extra arbete. Sådant tillkom
endast respektive kårchefer i form av skriftliga bedömanden
och order.
Även taktiska orderritter anordnas. Så erinrar jag mig,
att under en decemberdag, jag tror 1904, dåvarande
sekundchefen, överste Jungstedt, hade en sådan i 25 graders kyla.
Det var ett hårt prov för några av de äldre kaptenerna, som
kanhända icke grenslat en hästkrake sedan Karlbergstiden. Allt
gick dock väl, även om benföringen i första valsen på kvällens
bal ej var till respektive damers fulla belåtenhet.
Örebro-kamraterna voro sedan gammalt renommerade för
sin stora gästfrihet, vilket rykte aldrig kunde jävas. Därför
kände vi ungkarlar oss icke hemlösa. Man blev vänligt och
kamratligt omhändertagen av alla äldre, vilket författaren med
den allra största tacksamhet för svunna tider vill intyga.
När någon familj i staden skulle ha en större tillställning
utfärdades själva inbjudningsdagen genom någon av stadens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
