Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åter i Örebro (omkring 1900)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
voro dessa stora notvarp ytterst besvärliga, emedan våningarna
mången gång måste ommöbleras för att kunna taga emot alla
gäster.
Man uppträdde alltid vid dessa tillställningar i frack och
vit halsduk, ibland i svart för att då markera enkelhet. I
köpmannakretsar var det vanligt, att värden själv var iklädd kavaj,
ehuru de inbjudna hade frack. Sedan hälsningar voro
överstökade, försvunno herrarna genast i värdens rum, där
förfriskningar voro framsatta. För de äldre anordnades spelpartier.
Då för tiden spelade man whist och vira. De icke spelande sågo
på, rökte, pratade samt utfyllde tiden med att dricka punsch.
En och annan herre sökte upp damerna, men det hörde till
undantagen. På den tiden kunde det svenska folket och även
officerarna dricka punsch. Det berättades om en officer vid
regementet, att han vid en tillställning före supén tömt icke
mindre än 17 glas punsch utan att det märkts det ringaste på
honom. Men alla kamraterna orkade gudskelov icke lika mycket
som han. Då hade det hemtagna förrådet antagligen icke
räckt till!
Supéerna skulle serveras vid tiotiden, men de blevo aldrig
färdiga förrän närmare kl. 11, då alla voro betydligt hungriga.
Man åt ju på den tiden middag redan vid tretiden.
Smörgåsbordet var alltid av äldre modell, d. v. s. storartat. I
officerskretsar sjöngs icke, som i grosshandlarnas, till helan och halvan,
men suparna togos ofta nog ändå.
Supén bestod, förutom smörgåsbordet, i regel av fisk,
mellanrätt, kött och efterrätt samt två à tre sorters vin. Champagne
förekom sällan. Man bjöd till supén upp damerna efter rang
och satt vid småbord. De yngre herrarna fingo dock alltid stå.
I regel var det både trångt och mycket varmt. På supén följde
alltid kaffe och konjak samt ibland ett "glas i pälsen". Vid
dessa supéer förekom rätt så ofta dans. Då svängde man om
av hjärtans lust i de ofta nog små matsalarna, men det gick
utmärkt. Glädjen stod alltid högt i tak.
Apropå ett "glas i pälsen" erinrar jag mig, att, då en major
och jag en gång voro inv’terade till en byggmästare, vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
